Vem får göra pengar, vem får rita pengar, vem får ha pengar och vilka material är värda pengar? Farvash har tidigare arbetat inom sedelindustrin med att utveckla högsäkerhetseffekter och hologram. Under tiden ställde hon sig dessa frågeställningar och funderade även på vilka privilegium hon själv satt på, vad hon kunde göra där och inte göra där i relation till ifall hon hade växt upp i Iran, under sanktioner så skulle inget av den kunskapen vara tillgänglig. På vilket sätt drabbar sanktioner den enskilda medborgaren? Vem har kontrollen i relation till pengar?

Farvash iscensätter i denna utställning även spekulerande kring värdet.
Verken kostar exponentiellt från 1.000 kr.
Det första sålda verket kostar 1.000 kr, det andra kostar 2.000 kr, det tredje kostar 4.000 kr,och så vidare; det tionde verket kostar 512.000 kr. Totalt presenteras ca 53 verk. Det blir orimligt till slut.Det högst sålda kommer att ge värde till samtliga.

I den här serien verk leker Farvash både med materialet och tanken om värdet av ett objekt. Genom att använda sig av silkespapper, som är ett billigt material, testade hon att förgylla dom med guldplätering. Varje tryck gjordes för hand, varje verk är unik.

Farvash beskriver verken som presenteras som självporträtt och representerar de 1000 ansikten man måste skifta mellan och kamouflera sig med för att passa in i ett samhälle som inte ger utrymme för mångfacetterade människor. Utställningen är ett undersökande kring egen kamouflering, anpassning och föränderliga skepnader i ett mellanförskap. Totalt målades 363 verk, där vissa motiv är ansikten blandat med andra där det står "Cash" i Farsi